Skapande skola

Skapande skola är ett projekt som finansieras av staten för att se till att kultur når ut i skolorna. Detta är ett bidrag som alla skolor kan ansöka om.

Det går till så att vi aktörer som arbetar med kultur kommer och håller en workshop med eleverna där vi lär ut vår konstform, visar att vi behövs och att det finns arbeten inom kultur.

 

Säg aldrig till någon att det där är för svårt, för vet du vad, någon ska skriva böcker, musik, bli flygkapten, fotbollsproffs skådespelare osv.

Varför inte ungen framför dig?!

Tyvärr så finns det många vuxna som inte ser värdet i att skapa. I deras värld finns det inga sådana yrken.
Många gånger har jag fått höra:

 "-Vad ska det bli av dig" eller

"-Konst, det kan man väl inte överleva på?"

Att vara bra på slöjd, gymnastik, musik, bild mm värderas inte alltid så högt.

Barn som är bra på dessa saker kanske aldrig får höra att de är bra under alla studieår.

Det finns ett behov av mera kreativitet i skolan. 

Vi är alla olika och så ska det vara, vi ska jobba med så olika saker.

 

Jag ska dela med mig av fyra speciella minnen som kanske får er att förstå vikten av att uppmuntra eleverna.

 

Jag var på en skola och skulle hålla en workshop i serieteckning.

En pojke bröt plötsligt ihop när han skulle teckna.

Hans fröken sade till honom att han skulle sluta, "-Det blir så fint så" sade hon nonchalant.

Han satt med händerna över ögonen och var jätte frustrerad.

Jag gick fram till honom och frågar vad som står på.

"-Det blir så fult!" svarade han

Fröken fortsätter, "-Nej då, det är så fint så, ta ett nytt papper annars"

Jag förstår pojken precis.

Det här är viktigt för honom och han får inte till det bra.

Det borde vara lika viktigt för fröken som ett mattetal eller en glosa.

De andra barnen förstår honom och kommer till hans räddning, de förklarar för mig hur duktig han är. Barn uppskattar nämligen konst, musik sport mm.

De ser kvalitén och värderar dessa kunskaper högt. Det är vi vuxna som inte gör.

Jag bad pojken ta fram gamla bilder som han är nöjd med.

"-Får jag det" sade han lyckligt

"-Nej nu ska vi rita serier" svarar fröken

"-Det gör inget, hämta bilderna" svarar jag pojken.

Vi satte oss och tittade på hans fina teckningar.

Han var så nöjd över dem.
Alla berömde honom och resten av lektionen blev mycket lyckad.

 

När jag föreläser berättar jag för eleverna att de kan bli vad dom vill.

Det värsta är att redan i första klass svarar eleverna att det går minsann inte alls. Det har deras föräldrar redan lärt dem.

I första klass!? Ska vi släcka deras önskningar och drömmar redan då?

Varför låter vi inte barnen möta sina egna hinder?

Jag minns speciellt en klass där många killar i klassen ville bli fotbollsproffs.

Dom sa:

-"Alla vill ju bli fotbollsproffs. Det är ju omöjligt!"

Då svarade jag:

-"Det är inte sant. De som verkligen vill bli fotbollsproffs och brinner för det, tappar aldrig lusten och de kommer att bli bra, de kommer att lyckas.

För problemet är inte kampen utan lusten.

Pga. av att de inte slutar i högstadiet, gymnasiet eller senare i livet.

Här kommer värderingar in igen, vad är att lyckas?
Här har tyvärr vuxenvärlden satt sina spår på barnen.

Måste man bli nya Zlatan för att vara lyckad?
Jag lovar dig, efter hårt jobb, kommer du att komma långt.

Men vad är långt för dig?

Du kanske är lycklig om du får spela matcher på fritiden eller på heltid på din nivå.

 

I en annan skola jag besökte och skulle lära ut att utrycka känslor med konst tog läraren mig åt sidan innan lektionen.

"-Vi har en pojke som tar mycket plats, vi är en man kort i dag så det är bara du och jag. Du kommer att förstå vad jag menar"

"-Ok" svarade jag.

När jag kliver in i klassrummet förstod jag direkt vem pojken var.

Han var uppspelt och väldigt glad. Riktigt skön kille.

Han började ställa frågor direkt och berätta om tavlor han målat.

Han ville ju självklart visa sina fina målningar.

Han hade inga problem med att jag sade att han fick vänta lite. Kanske för att jag inte blev irriterad utan log åt hans härliga person.

Det var en kanonbra workshop med mycket känslor. Minnen av sorg, förluster, glädje, kärlek och framtidstro och hopp.

Efter lektionen ville läraren prata med mig, tydligt bekymrad.

"-Ja hur ska det gå för honom, han har så svårt att sitta still och tar så mycket plats"

Jag fick en chock.

"-Är du orolig för honom?" Han kommer att gå långt vad han än tar sig för. Konstnär, musiker, skådespelare, ja vad som helst. Han kommer nog att stå på scen" svarade jag.

Läraren tittade på mig.

Jag fortsatte "-Han påminner om flertal av mina vänner och de har gått långt i vad de nu brunnit för att göra"

Problemet var inte pojken utan läraren. I hans värld var det kört för honom.

 

På en annan skola fick jag möta det motsatta problemet.

Där var en flicka i klassen som inte svarade på frågor, hon log blygt och sjönk ihop.

Genast klev klassens "tuffing" in i situationen och svarade i stället.

För mig var det ett gott tecken. Ingen retade henne. Tvärt om, de skyddade henne när de såg att hon blev obekväm.

Läraren pratade med mig efter lektionen. Ja som du märkte har hon stora problem, hon bestämmer sig för att inte prata ibland.

Jag frågade direkt hur hennes hemmaförhållande var.

"-Inga problem vad vi har sett eller hört på de möten vi har haft med henne och hennes föräldrar"

"-Blir hon mobbad?" frågade jag

"-Nej"

Vad är då problemet undrade jag?

"-Hon kan inte hålla föredrag inför grupp, det krävs i de flesta ämnen i dag. Hur ska jag kunna ge henne betyg?"

"-Är hon duktig i skolan annars? Undrade jag.

"-Ja"

"-Men tänk om denna tjej ska arbeta bakom en dator, med djur, skriva!"

I min värld var det inget fel på denna tjej.

Skapar vi problem som inte finns?

Ska vi fokusera på det som inte passar in i vår mall? Ska vi inte även se det som är bra? Var är balansen?

 

I dessa händelser jag skriver om har barnen inte slocknat, de har glädjen och energin kvar.

Tyvärr har jag sett för många fall då det inte är så.

Energin har byts ut mot frustration och hat.

Alla ord om att "de är fel" har landat i deras själ. Byggt bo.

Som det gjorde hos mig. Jag vet vad konsekvensen blir.
Jag blir så frustrerad för att dessa ord och dumma föreställningar är ju falska!

Det är aldrig kört för någon!

Alla har sin plats i samhället.

 

Det är just detta skapande skola handlar om, visa att man visst kan arbeta med kultur.

 

Elever med inlärningsproblematik behöver andra sätt att lära sig än genomsnittet.

Exempelvis kan användandet av bilder, musik och konst motivera och stimulera inlärningsförmågan.

I dag vet man att serieteckning är ett utmärkt sätt för elever med läs och skrivsvårigheter att börja skriva och läsa.

Man blir inte låst av ett vitt papper utan man får börja med bilderna först om man vill. På så sätt kommer historien och skrivandet på ett lättare sätt.

Det är viktigt att lärarna inte lägger sig i vad eleverna får skriva eller rita om.

De kan låsa sig fullständigt om man bestämmer för mycket.

Vill de rita om bajs och flams och trams så låt dem göra det. Poängen är att fantasin kommer fram, att skapandet får ha sin gång.

 

 

Jag kan komma till er skola och hålla workshop i följande:

  • Teckna människor, människokroppen, proportioner, kroki, detaljer som ögon, händer mm. Gå till fliken Teckning för att se mer.
  • Allt från ide till färdig strip. Gå till fliken Life´s a bitch, då kommer du till min hemsida med mina tecknade serier.
  • Att uttrycka sina känslor utan ord. Måla och teckna sina känslor. Läs mer under fliken Uttrycka känslor med bild